Min pappa fyller 80 år!

Det är en helt fantastisk ålder, att ha levt i 80 år!!

Han samlade oss närmaste tillsammans med en kusin från varje syskon han och mamma haft men som ingen av dem längre har kvar.
Jag är inte en sån kusin som håller kontakt men det kändes riktigt bra igår att återse dem alla, tio stycken.
Mitt minne från barndomen är inte heller glasklart men några små glimtar kommer fram efter igår.
Ryska kyssar i Hammenhög , mörka kvällar i Växjö, skridskoåkning i Klippan, sommarfika i Knäbäck, vit pudel i Landskrona, dragspel, snäck/snigelsamling i Malmö, jo visst finns det mycket att gräva i även efter 50 år,,,,

Barnbarnen höll tal!
Först Tomas om alla fina minnen av morfar som alltid ställt upp.
Sen David som tagit namnet Harry för att ära sin morfar, och ramat in personbeviset med sitt nya namn, och gav till honom.
Sen Vincent som läste ett kort om världens bästa morfar.

Där har vi lyckats med våra barn, eller är det morfar som lyckats förresten,,,?

En kollega, från Skandialäst, höll tal om den tiden och hur han haft min pappa som en extra pappa genom de åren.

Jag sjöng.
När pappa ringde till mig i somras och berättade att han skulle ha fest sa han att hans enda önskan från mig var att jag skulle sjunga och spela gitarr "Anna och mig"
Den önskade han alltid i min ungdom med.
Jag fick en egen gitarr när jag var 13 år innan dess hade mamma lärt mig några ackord på hennes. Vi minns sommarkvällar vid brasan i Simrislund när vi sjöng tillsammans.
Speciellt en då Jan och jag sjöng allt vi kunde komma på.

Jag fick ta hjälp av Yvonne igårkväll, naturligtvis är jag förkyld och hes dagen till ära men tillsammans gick det hyfsat bra. Vi fick applåder och de bad om en till.
Blev Idas sommarsång, för jag sjunger bara barnsånger numera ju!

Idag ska jag va tyst så rösten får vila.
Och David ska åka hem igen :o(