sista veckan

som jag varit tillgänglig vissa dagar för att kunna bli inbokad vid sjukdom eller annat plötsligt behov.
Fr o m nästa vecka har jag alla dagar inbokade på olika avdelningar men på bestämda tider.
Tre eftermiddagar varje vecka, egentligen inte de tider jag önskat men har sagt ja veckorna fram till jul iaf och sen får jag reflektera och utvärdera om det känns ok. Det är mina siesta -timmar på eftermiddagen som jag inte kommer att kunna ha och som jag är rädd att jag inte fungerar utan.
Men som sagt, jag försöker, det gör jag alltid, säger absolut inte nej utan att veta. Ska försöka hitta ett lugn på fm med avslappnings-meditation.
Förhoppningsvis fungerar det!!

Igårkväll var vi budna hem till en tjej som haft vikariat på vår förskola men ssom nu tyvärr är flyttad till annan arbetsplats.
Av oss 19 anställda tjejer var vi 14 som kom till henne, och vilket tjatter det blev i hennes lilla vardagsrum, helt otroligt. Vi fick kex med ost och vin. Jättetrevligt var det. Vi kom på att vi var tre stycken som kom från Simrishamn och hade gått på korsavad och började prata gamla lärare som jag hade 1970 och de två både 20 och 24 år senare. Jösses ja! Tre och en halv timme var vi med jag och min vovve sen var jag den första som tackade för mig.

Jag njuter fortfarande av det, 14 år efter min skilsmässa, att kunna gå när jag vill.
Som gift skulle vi alltid va kvar till sist på en fest och så är det väl lätt att det blir med en man som var kvällsmänniska och jag morgonmänniska. Men det var väl mest fel att jag alltid följde hans önskemål och aldrig mina.

Det är väl Att-leva ensam-fördel med stor F, att ingen styr mig, ingen att ta hänsyn till och all tid är min tid! Tack och hej!