Just tittat på ett UR program på tv om Henrk Ståhl, ensam mot mobbare i många år, som nu åker runt och spelar enmansteater för lärare och elever.Gör så ont inuti så jag skulle kunna gråta för alla udda personer som inte får vara udda, som varje dag går hem med sår i hjärtat.
Som i reklamen för friends, denna underbara lilla tjej som sjunger om sin ensamhet, eller ännu värre, att inte synas.
Henrik återvände till sin egen skola och någon lärare som såg teatern sa "ja visåg ju att du satt i trappan utanför lärarrummet på rasterna men vi visste ju inte att det var därför" !!!!
Vilken tonåring sitter där varje dag för att det är roligare än att snacka med sina kompisar????
Jag har aldrig varit mobbad, men skulle lätt kunnat bli egentligen. Var så blyg, liten rädd och orolig flicka, vi flyttade 52 mil till Örebro, pratade skånska, men hade hela tiden underbara tjejkompisar som jag tyckte om och som fanns där hos mig.
Lyckligt lottad. Nog enda anledningen. Lyckligt lottad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar