Överrens

Vi är överens min älskling och jag om att inte mycket annat blir gjort i våra liv just nu mer än att planera gemensamma timmar.
Trodde aldrig jag skulle kunna ge upp min ensamtid så lätt.
Trodde jag skulle behöva den för att samla energi i resten av mitt liv.
Men den behövs inte, den uppskattas inte, den existerar inte i mitt medvetna tänkande mer.
Allt jag vill är att vara med min Älskling.
Vill fixa mat tillsammans, äta tillsammans, somna tillsammans och vakna tillsammans.
Rasta hundar tillsammans. Resa tillsammans. Bara vara tillsammans.
När han klappar min kind, håller min hand, ser in i in ögon, känner jag ett lyckorus som jag aldrig kunnat känna i mina ensamma stunder.
Måtte han aldrig tröttna på mig.