Det är ju fredag!

Det är konstigt hur man liksom stänger av vissa tankar och känslor när man lever ensam.
För att inte sakna dem så det gör ont antagligen.
Så lätt de vaknar och så gott det känns när en man frågor; Hur är det idag?
Kanske han verkligen bry sig lite om hur jag har det, säger min hjärna och börjar släppa lite på kontrollen och skickar värmestrålar till hjärtat.
Det gör gott. Och ett litet glädjerus börjar surra inuti.
Ja jag mår bra! Både innan han frågade och ännu mer efteråt.
Jag har det bra!
Det är ju fredag!