Livslusten har börjat återkomma- är inte riktigt lika stressad och orolig och har mer en känsla av att tiden stannar lite emellan åt istället för att den försvinner utan att jag hinner med...
Tror att ljuset gör mycket men också att jag får ha mina kvällar för mig själv och orkar promenera en sista runda med Ceasar också nu. Var några veckor här i vinter som det bara blev en tur ner på gården.
Salt i tassarna och smällare i tid och otid gjorde varken mig eller min vovve glad.
Kameran är framplockad igen när man kan ha fingrarna utanför vantarna en stund.
Havet är alltid rogivande för min själ.