Pressar och pressar

Det är lite enklare på sommaren att pressa kroppen att orka lite mer.
Torsdag och fredag blev småbarnsavd.
Fredag till kl 17. Får frågan; kan du ta den tiden? Vill säga nej men säger ok och pressar mig att orka.
De små liven skriker så mycket. Ledsna när någon går ifrån. Ledsna för att de inte känner mig och jag tar dem iallafall. Finns ju bara jag där just då så, vad gör man!?
Sen finns det tåliga barn som bara accepterar att man byter på dem och klär dem.
Tack och lov , men egentligen är det konstigare eller hur?

Att jag egentligen ville säga nej var ju för att jag var bjuden till Eva B på fredagskvällen kl 18.00. Duscha och få med två hundar till Östergatans östra del tar ju en stund och vila hann jag ju inte alls denna em!

Men det var kul att ses! Mycket gott att äta!
Tyvärr hade Karin blivit så illa behandlad på sin arbetsträning så det mesta av kvällen brydde vi oss om henne. Helt fruktansvärt!
Det är så det ska va med vänner även om att skratta och flamsa var vad jag hade behövt den kvällen....

Lördag morgon när ingen press finns kvar segar hela jag ihop. Oj fanns inte en fiber i hela kroppen som inte sa ifrån!
Utflykten som jag hoppats på till föräldrar och syster fick senareläggas och krympas ner men blev av vilket jag kan tacka tramadol och naproxen för. Vid enstaka tillfälle tar jag dem till hjälp.

Mamma och pappa fick alla mina 8 balkongblommor för att de ska överleva mina två veckor hemifrån fr o m midsommar.
Satt på altanen en stund och myste tillsammans samt strök en fin skjorta till pappa ;0)

Hos syrran var det grillkväll. Kycklingfilé. Haloumi Bakad potatis. Fylld paprika. Och stor salladsbuffe.

Lyxkväll!!
Hundpromenad
Mobilkoll.
Legonostalgi.
och skratten jag behövde!
Tack min goa släkt för att vi har varandra