Innan jag fick fibromyalgi var jag en annan person än jag är nu.
Därmed inte sagt att förändringarna är några som jag egentligen vill ha.

Jag brydde mig mycket mer än vad jag gör nu, om allt och alla.
Ville vara med på allt och hade mycket mer koll på allt som hände mina nära och kära.

Jag tycker om mina vänner, lika mycket och jag tror faktiskt, ännu mer nu.
men jag fungerar inte som förr.

Jag analyserade vad de sa och varför de sa så till mig
Nu analyserar jag varför jag reagerar eller inte reagerar på vad de säger.

Men mest glömmer jag att bry mig fast jag egentligen vill.
Någon berättar och jag glömmer vad de berättat.
Är i en  egen bubbla där jag är viktigast.
Att jag mår bra, att jag bryr mig om mig själv och min kropp är nummer ett.

Efter två år av samtal med min terapuet lärde jag mig att det var det enda som gällde.
Inte vad någon annan tyckte eller försökte få mig att va intresserad av.

Jag går mycket mer på magkänsla nu.
har fortfarande svårt att säga nej alla gånger och svarar glatt ja och sen blir det inte av det som bestämts.
Inte för att jag inte vill, viljan är alltid jätte stark, utan för att jag inte kan.

Kan förklara det som om kroppen skriker när jag vill mer än den orkar.
Det molar, sticker, hugger, bränner och jag har ingen chans att fly nån annan stans än  i mig själv och mina tankar för att klara av  det utan att deppa ihop.

Så förlåt om jag inte är den Gunvor du vill att jag ska vara.
Tro mig, jag vill också det
Men kan inte.

http://www.aftonbladet.se/halsa/article16651547.ab

Denna länken fick jag av David i veckan och jag grät av glädje och önskar jag får vara med och bli om inte frisk så iallafall friskare.

Inflammation i Centrala nervsystemet står det
Låter inte kul
Och det är det inte heller.