Söndag, min dag

Efter en vecka med full fart är söndagen verkligen en dag att sova ikapp, hämta ny energi och
bara få vara.
Förr var jag det i ensamhet.
Kunde stänga ute världen, inte svara i telefon, bara vandra med hunden, lyssna på bra musik, se en lugn film.
Allt för att kunna stå på benen igen måndag morgon till mitt älskade jobb.
Jag vet ju hur det är att inte kunna det.

Så vill jag aldrig ha det igen. Så jag lyssnar på min kropp.
Den skriker, molande, stickande, brännande, mer eller mindre men hela tiden.
Och det är det som gör mig så trött.
Vila, sova och så orkar den lite igen.

Det är inte lätt för någon som inte själv är eller har varit där att förstå.
Jag önskar bara att bli accepterad som jag är.
Jag kan inte prestera mer än det jag gör, för då åker jag dit igen.
Dit jag aldrig mer vill vara.
Sjukskriven på heltid.

Tillsammans med min älskling hade vi en skön söndag.
Med liten hund-utflykt. Lässtund i sängen. Och sov bort en timme tätt tillsammans.
Åt lasagnette och titta på "Här är ditt liv", "världens barn" och "ensam mamma söker".

Jag har lärt mig leva så här. Har inget val.
www.fibromyalgi.nu
www.fibromyalgi.se